Startsida

Om Carina Landin

Aktuellt

Dokumentation

Privatsittningar

Testaktiviteter

Länkar

E-post

   

Tillbaka till första sidan betr Testaktiviteter

Hur testar man en medial förmåga
Carina håller i en sakDetta stycke finns också på fliken "Om Carina Landin":
 
Jag har anmält mig till att göra en vetenskaplig test och jag har helt klart för mig att det är ett stort vågspel, men om jag på något sätt kan bidra så gör jag det gärna.
 
Med början 2004 har jag haft diskussioner med den professor som har varit utsedd att utföra testet i Sverige för den amerikanska uppdragsgivaren James Randi Educational Foundation. Det har varit många omgångar med tidsbrist och osäkerhet på hur testprotokollet skulle utformas osv.
 
Den 15 juni 2006 publicerade jag testprotokollet på min webbsida och det finns som pdf-fil här.
 
Testprotokollet kommer att publiceras i detalj inför testet på Randis webbsida.
 
Jag skriver själv mer om "Randitestet nedan" och mina kontakter med KTH.
 
På Randis webbsida finns bl a info om följande:
 

Randitestet via KTH

2006-06-15 - Här finns PDF-fil på svenska och engelska betr testet. Obs! Protokollet startar med en tom sida med texten SOH060521
 
"Förslag till uppläggning av preliminärt test av Carina Landin - Syfte
Testet ska undersöka Carina Landins förmåga att avgöra om en dagbok från en avliden person har varit en mans eller en kvinnas dagbok. Hon säger att hon klarar detta i minst 80% av fallen."
 
"Proposed arrangement of a preliminary test of Carina Landin - Purpose
The test will investigate Carina Landin's ability to determine if a diary written by a deceased person was written by a man or a women. Her claim is that she can do this correctly in at least 80% of the cases."
 
 
2005-11-02 - Jag har pratat med SOH, den professor på KTH, som ska genomföra testet med mig. Testförfarandet kommer att gå till som så att jag ska hålla i 20 dagböcker från avlidna personer.
 
Det jag ska tala om är om det är en man eller kvinna som skrivit dem. Troligtvis så måste jag ha 16 rätt för att det ska anses som lyckat. SOH har talat med en arkivtjänsteman som ska undersöka vilka dagböcker vi kan få använda.
 
Det blev enklare än jag väntat, inte enklare för mig, men själva testet blir mindre komplicerat att genomföra. Vi behöver inte blanda in massa "sitters" utan det blir han, jag och en professor till.
 
Innan jag börjar kommer jag att få ett kuvert med de rätta svaren så att vi kan jämföra efteråt. Jag tycker att det känns bra med det här upplägget. Återkommer med mer information när jag vet mer. Carina

Jag är nyfiken och jag vill testa...

Jag är nyfiken av mig och det resulterar i olika tankar om att "Det måste jag testa, och det, och det.... " Jag har testat följande:
  • Att hålla i fotografier någon gång och fått ett klockrent resultat, så även med ett tidningsurklipp.
  • Ett foto i ett kuvert kunde jag också beskriva. Jag har dock haft ca 4 foton där det inte har fungerat.
  • Att hålla i något som den döde skrivit och det har gått ganska bra.
  • Att hålla i personer och det har gått mycket bra. Då har jag fått information om nuet och framtid för personen.
  • Att få kontakt med en person som ligger i koma och hur det gick vet jag inte ännu.
  • Att inte hålla i något föremål utan bara säga den dödes namn, men det gick inte alls (en gång).

Träningstester på mit initiati.

Jag bad om hjälp att få genomföra några provtester som träning inför den kommande vetenskaplig testen via James Randi Educational Foundation, som jag ska genomgå och som jag skrivit om ovan.
 
Förutsättningarna där har ändrats under tidens gång och de var inte klara vid dessa testers genomförande. Bl a skulle endast könsneutrala saker få användas, vilket starkt begränsade urvalet av sak.
 
I slutet av september 2005 kom beskedet att testet inte alls skulle ske på det sätt som jag tränat nedan, men jag har valt att publicera dessa tester ändå eftersom det kanske kan vara intressant läsning. Alla berörda personer har givetvis godkänt publicering här.
 
Läs mer här nedan. Redovisningen finns på separat sida.
 

Sammanfattning av erfarenhter

Efter 4e omgången insåg jag att den här typen av test inte fungerade. Det kom inte heller några budskap.
 
Sakägarna (de som kom med en saken som jag höll i) inför 4e omgången hade fått tydligare anvisningar betr val av sak och att den skulle vara personlig. Vid varje sittning blev det 2 rätta svar utan tvekan och de andra blev till stor procent rätt vid efterkontroller med en äldre generation.
 
Sakägarna skulle ha fått mer tid för genomläsning och att den skulle ha skett i lugn miljö. Nu satt alla runt samma bord och läste alla texter samtidigt.
 
Huvudanledningen till fel svar var att sakägaren inte hade tillräcklig bakgrundsinformation om saken och därför inte kunde identifiera den person som visade sig. Vissa saker gick inte att verifiera av naturligt skäl ens i efterhand. Det fanns ingen att fråga om sjukdom och än mindre om känslor.
 
Det fanns för många tolkningsfrågor betr längd, vikt, tjock resp smal osv. Alla dessa uppgifter blir subjektiva utifrån min tolkning som medium, som ofta inte stod i relation till sakägarens uppfattning. Hur stor är en smal hand t ex?
 
Det visade sig vid flera tillfälle att sakägaren fastnade på vissa påståenden i den skrivna texten som inte stämde och valde därmed en annan text där t ex "lång person" fanns som stämde in, utan att ordentligt tänka igenom resten av texten. Vid den efterföljande genomgången klarnade bilden och de flesta höll med om att texten stämde och att de ville kontrollera med släktingar.
 
Alla som deltog, inklusive mig själv, uttryckte att de haft en trevlig kväll tillsammans med många nya bekantskaper i de olika testgrupperna, samtidigt som de förplägnades med mat och dryck, som värdinnorna bjöd på.
 
Flera av deltagarna ville gärna träffa mig för en personrelaterad sittning för att få veta mer.
 
Jag vill innerligt tacka alla som medverkade!

Mina kommentarer

Arbetssättet gjorde mig en erfarenhet rikare, inget mer.
 
När jag genomför en personrelaterad sittning och har sakägaren - "sittern" - framför mig kan jag alltid be dem på andra sidan att komma med tydligare igenkänningstecken om sittern inte känner igen den som kommer. På så sätt kommer mer information tills sittern känner igen personen på andra sidan.
 
Först när identifikationen är genomförd tillåter jag mig att förmedla budskap till sittern.
 
Huvudanledningen att någon kommer till mig för en sittning är ju för att få budskap och inte bara för att identifiera en person. För visst finns våra kära där på andra sidan!

Dokumentation av testet finns nedan

Så här har jag dokumenterat testerna:

  • Förutsättningar och hur vi gick till väga
  • Procedurfrågor - Utskrift och identifikation av svar
  • Mina egna förberedelser inför dessa testsittningar
  • Skriftlig redovisning av de 4 testsittningarna inkl svar och efterhandssvar.
    • Test 1 - 5 personer - 7 saker
    • Test 2 - 6 personer - 6 saker
    • Test 3 - 3 personer - 5 saker
    • Test 4 - 4 personer - 6 saker
  • 1 person deltog vid 2 tillfällen med olika saker
  • Summa 18 personer med 24 saker.
   
           

 

Testaktiviteter

 

 

   

Förutsättningar och hur vi gick till väga

Testerna har genomförts 4 gånger i mitt närområde. Se mer info nedan vid resp aktivitet. Värdinnan, där testet genomfördes, hade jag bett bjuda in 5 personer. De kallas nedan för sakägare.
 
Jag visste inte vilka personer/sakägare det var och jag fick inte träffa dem innan sittningen. Alla sakägare kom tidigare än mig och de fanns i annat utrymme när jag anlände.
 
Jag satt med ryggen mot dörren (som värdinnan använde) och jag hade hörlurar (utan ljud) på mig för att utestänga ljud från lokalen.
 
Jag såg inte när sakägarna kom och satte sig i ett intilliggande rum under tiden som jag berättade om deras sak för utskrivaren. De kunde inte höra vad jag sade. De lämnade "saken" till värdinnan som lämnade den vidare till mig. När jag var färdig med sak 1, lämnade värdinnan rummet och återlämnade saken. Person 2 med sin sak intog sin plats och därefter kom nästa osv. Proceduren upprepades så många gånger som det fanns saker. Ibland hade samma sakägare olika saker, som tillhört olika personer.
 
Värdinnan/utskrivaren skrev ned på dator i den takt som jag berättade om resp sak. Utskrivaren gjorde ej redigeringar. Allt vad jag sa finns nedskrivet.
 
Det var samma värdinna vid 3 av dessa tillfällen, vilket, skulle det visa sig, underlättade jämförelserna av metoden.
 
Inför det andra testet fick alla tydligare anvisningar betr sakval. Saken som de har med sig måste tillhöra denna generation eller 1 generation bakåt, under förutsättning att personen som kom med saken hade minnen från den generationen och kunde identifiera den person som jag sedan beskrev. Om saken kom från t ex en mormor och den som hade saken var barn när mormodern dog så kan inte barnet komma ihåg saker som beskrivs om t ex sjukdom, om hur eller var mormodern bodde osv.
 

Procedurfrågor - Utskrift och identifikation av svar

När jag hade berättat för utskrivaren om alla föremål vidtog följande procedur:
  • Utskrivaren sparade dokumentet och skrev ut ett original där sak, namn på sakägare och tidsåtgång framgick.
  • Utskrivaren strukturerade därefter om texten så att den ej kom i samma ordning som sakägarna lämnat resp sak.
  • Sak, sakägare och tidsåtgång togs bort i texten.
  • Identifikation av texten var en färgkod - Röd, Vit, Gul, Svart osv...
  • Utskrift i erforderligt antal exemplar gjordes där endast färgkod och text fanns.
  • Jag fick nu först träffa sakägarna, där de flesta var för mig helt obekanta.
  • Sakägarna fick var sin utskrift med färgkod.
  • Sakägarna fick tillsammans läsa igenom dokumentet och välja text med den färg/färger som stämde på deras resp sak. De fick inte tala med varandra eller diskutera innehållet med någon runt bordet.
  • Sakägarna skrev sitt namn och färgkod på en lapp, som viktes så att den inte gick att läsa, som sedan användes av utskrivaren vid "rättning" mot originalet.
  • Tillsammans med mig gick utrskrivaren och sakägarna igenom texterna och utskrivaren gjorde handskrivna noteringar som sedan överfördes till datorn.
  • Text och kommentarer finns nedan.
  • Tidsåtgången är noterad på minuten när jag började tala tills dess att jag sa "vi stannar här" enligt datorns klocka. Att berätta om en sak tog ca 10-15 minuter, beroende på hur mycket information som kom. (Obs! Tidsåtgång saknas vid testet 2005-08-23).
Anm: När jag hade nämnt saken vid namn "t ex" askkopp så togutskrivaren bort det ordet eftersom identifieringen annars skulle bli för lätt. Under några berättelser kom namn och dessa namn har noterats på originalet, men syns ej i utskriften. Namn kan förvilla. "Anita" kan t ex betyda att damen har ett namn på 5 bokstäver, inte att hon heter Anita.
 

Mina egna förberedelser inför dessa testsittningar

Så här har jag arbetat vid dessa testsittningar som jag redovisar nedan.
 
När jag förbereder sig för en sittning och öppnar upp mina chakran så ber jag att min guide (det är samma guide som alltid kommer till mig. Min guide har ett namn, som jag inte vill offentliggöra här. Alla har en guide).
 
Guiden är länken mellan mig och universum (vissa säger Gud) och jag ber guiden att inte släppa in någon annan än den personen som saken verkligen har tillhört.
  • Jag får tankar - det är som om personens tankar går igenom mig - lite som tankeöverföring.
  • Jag ser i bilder i huvudet på saker och ting.
  • Jag känner olika saker fysiskt i kroppen. Om jag får en ilning i ena örat ska jag säga att det är något med örat. Det är deras (andarnas) sätt att berätta.
  • Jag kan känna mig glad och sprallig eller ledsen och sorgsen.
  • Hela tiden gäller det för mig att vara på helspänn och känna efter olika saker.
  • Jag förmedlar alla bilder som kommer upp i mitt huvud, men ibland hinner jag inte med innan de har "fladdrat" förbi.
  • Jag arbetar hårt på att inte blanda in mitt eget logiska tänkande och säger ibland lösryckta saker som kan verka konstiga vid första anblicken, men som sedan visar sig ha en betydelse för någon i sitterns närhet.
  • Jag ljuger aldrig.
Om jag t ex nämner att personen visar mig en kjol, så förutsätter jag att hon visar den för att hon tycker om att gå i kjol, men det kan vara tvärtom, men det förstår jag inte.
 
En kvinna visar mig långa naglar med smuts under. Då tolkar jag det som om att hon hade långa naglar med smuts under, men hon kanske menar att hon gör allt för att inte få smuts under naglarna. Sådan information går inte heller att tolka.
 
När testerna är genomförda för dagen, när jag är klar med sista saken, så blir jag avstängd. Jag stänger inte av själv.
 
När jag arbetar på t ex en mässa så öppnar jag upp på morgonen, och sedan förblir jag öppen, utan att jag tänker på det.

Redovisning av de 4 testsittningarna

Redovisningen finns på separat sida. Trevlig läsning!

Tillbaka till första sidan betr Testaktiviteter
   
         

 

Upp
   


Välkommen att ta kontakt med mig direkt
Carina Landin

landincarina@gmail.com